Tog lite sovmorgon idag och sedan gick jag ut och red C innan jag släppte ut dom.

Red med den nya sadlen, hade dock lite svårt med den nya gjorden, men det gick till slut. 

 

Jag gick ut med honom och skulle hoppa upp. Han ville inte riktigt stå still så det tog ett tag. När jag hade hoppat upp tänkte jag att jag skulle skritta några steg på gårdsplanen för att sedan spänna ett hål till. Men ikke sa nikke, han började stegra efter han bara gått typ 3 steg. Mer än 10 gånger var det säkert, hans tod sedan stilla en stund och så skulle jag spänna gjorden, men när jag precis nästan var färdig stegrade han igen och jag tappade sadelgjorde, fick därför hoppa av igen och sätta tillbaks den. Kännde att han skallade till mig men struntade i det just då. Han lugande ner sig lite och skulle sedan flytta pallen för att hoppa upp igen, i samma veva kom pappa ut till mig. När jag precis ställde ner pappa hörde jag Sally gnägga. 

Jag tittade upp och insåg att jag lämmnat min bästa vän. Jag bröt i den stunden ihop totalt. Jag började gråta some n liten bäbis, pappa undrade varför och det enda jag sa innan jag hoppade upp och red iväg var "jag saknar min bästa vänn, jag saknar att rida Sally". 

 

Jag tänkte från början att jag skulle hoppa honom, men ångrade mig snabbt och red ut en runda. 

Att rida och stor gråta samtidigt är ingenting jag rekomenderar, men jag fortsatte rida iallfall. 

 

Så mycket tankar jag har nu har jag nog aldrig haft. Åh, Sally.